Strandfodring i kombination med formering av sanddyner
Stränder som sluttar svagt ner mot vattnet dämpar vågornas kraft bättre än branta stränder. De svagt sluttande stränderna är därför mer motståndskraftiga mot erosion.
©Hans Hanson
©Anders Rimne
©Mona Skoog
Vad?
Strandfodring innebär, enkelt uttryckt, att sand läggs ut. Strandfodringen sker både i strandkanten och utanför vågornas brytzon, på cirka 2-5 meters djup.
Varför?
Underlag och forskning från Statens geotekniska institut visar att strandfodring är en av de bästa metoderna för att bekämpa stranderosion.
Alla platser med denna metod
Vi tar bort invasiva växter från stränderna vid Nybrostrand och Sandskogen. I Nybroån gör vi insatser för att både hindra erosionen av åbanken och främja den biologiska mångfalden. Vi kommer också att plantera ålgräs på utvalda platser.
BAKGRUND
Strandfodring har provats med lyckat resultat i Nederländerna och Spanien, och används också som en långsiktig strategi för att minska stranderosion i Tyskland och Danmark. Metoden syftar till att främja återskapandet av sanddyner i strandområden som är hårt belastade av människan – helt enkelt av folk som badar, solar och ägnar sig åt annan rekreation.
Så fungerar det
Sanden pumpas ut i strandlinjen, eller en bit ut i vattnet, för att skapa en svagare sluttning på strandprofilen. Strömmarna formar sedan sanddynerna och skapar en naturlig vågbrytare. Strandfodringen har visat sig som mest kostnadseffektiv när den kombineras med mjuka åtgärder såsom plantering av vegetation och förstärkning med naturliga fibernät.
